Ögonkliniken
I morse var vi på besök hos ögonkliniken på USÖ för att mäta och kolla Adinas ögon. Den här gången behövde hon även få ögondroppar innan undersökningen och som vanligt såg hon drogad ut. Ögondropparna de ger henne förstorar pupillen något enormt vilket gör att i princip hela irisen försvinner och allt som finns kvar är en stor svart pupill. Därav det drogade utseendet. Hon fick ett nytt recept på glasögon, henne styrka hade ändrats något men det var rätt obetydligt så hon kommer kunna fortsätta ha sin andra glasögon också, vilket är skönt. För de andra gånger har styrkan ändrats mer vilket har gjort att vi har ca fyra glasögon liggandes här hemma som hon inte ens kan ha. Vilket är lite synd.
Sen blev det lite prat kring operationen då detta var den sista mätningen. Läkaren kom fram till att hennes skelning är i samma grad som den var förra året vid samma mätning så hon klargjorde för operation och skrev upp henne på väntelistan. Så någon gång nu i vår kommer det komma hem en operationstid, alltså inom två månader, vilket känns bra men ändå nervigt. Hon kommer att operera båda ögonen då det kommer ge det bästa resultatet och de kommer göra båda ingreppen samtidigt, eftersom det är onödigt att söva ner henne två gånger. Sen efter operationen måste hon stanna hemma i minst en vecka pga alla ögondroppar och krämer som måste droppas in i ögat flera gånger om dagen, och för att hon skulle ta det lugnt och vila upp sig.
Så nu får vi bara invänta brevet på posten. Adina är nervös men ändå förväntansfull. Detta är ju något som hon har pratat allt mer om den senaste tiden och det var henne val att gå vidare med operationen. Det blir ju så att ju äldre hon blir ju mer medveten blir hon och nu när hon bytte skola så har många påpekat hennes skelning till henne. Jag tror inte de påpekar för att vara elaka utan helt enkelt för att de är nyfikna och undrar. Men det kan vara jobbigt det med och jag vet att när Adina får en fråga om sina ögon från ett annat barn så ignorerar hon frågan, just pga att hon tycker det är jobbigt.
Så nu håller vi alla tummar och tår för en lyckad operation med ett bra slutresultat.
Sen blev det lite prat kring operationen då detta var den sista mätningen. Läkaren kom fram till att hennes skelning är i samma grad som den var förra året vid samma mätning så hon klargjorde för operation och skrev upp henne på väntelistan. Så någon gång nu i vår kommer det komma hem en operationstid, alltså inom två månader, vilket känns bra men ändå nervigt. Hon kommer att operera båda ögonen då det kommer ge det bästa resultatet och de kommer göra båda ingreppen samtidigt, eftersom det är onödigt att söva ner henne två gånger. Sen efter operationen måste hon stanna hemma i minst en vecka pga alla ögondroppar och krämer som måste droppas in i ögat flera gånger om dagen, och för att hon skulle ta det lugnt och vila upp sig.
Så nu får vi bara invänta brevet på posten. Adina är nervös men ändå förväntansfull. Detta är ju något som hon har pratat allt mer om den senaste tiden och det var henne val att gå vidare med operationen. Det blir ju så att ju äldre hon blir ju mer medveten blir hon och nu när hon bytte skola så har många påpekat hennes skelning till henne. Jag tror inte de påpekar för att vara elaka utan helt enkelt för att de är nyfikna och undrar. Men det kan vara jobbigt det med och jag vet att när Adina får en fråga om sina ögon från ett annat barn så ignorerar hon frågan, just pga att hon tycker det är jobbigt.
Så nu håller vi alla tummar och tår för en lyckad operation med ett bra slutresultat.
Kommentarer
Skicka en kommentar