Olyckan var framme

Lämnade barnen på förskolan klockan 08:30 i morse för att sedan gå hem och börja läsa på den kurslitteratur som ska vara färdigläst denna vecka. Jag hann inte långt innan telefonen ringer och jag ser att det är Adinas avdelning som ringer, svarar och hennes fröken säger att Adina har klämt fingret och att hon nog behöver åka till doktorn för att ta en titt på det. Går på en gång för att hämta henne och då sitter hon i soffan med fröken, ledsen och omplåstrad. Hon vet inte riktigt vad som har hänt och säger att hon inte kommer ihåg, ingen utav fröknarna hade heller direkt sett vad som hänt så allt vi vet är att det har hänt ute iallafall. Tar en titt på fingret och ser att det är lite djupare än vad det bör vara för att bara kunna sätta på ett plåster och låta det läka av sig självt, så packar in barnen i bilen och så åker vi till akuten.

Vårdcentralen här i stan har en sån pass läkarbrist att vi ej får vända oss dit, de enda som är välkomna där är sjukskrivna, pensionärer och besökare för Bvc/Mvc och då får det helt enkelt bli att man får ta sig in till Örebro. Väl på akuten blir vi dirigerade till handkirurgen, klockan är då 11:30 men kön är så himla lång att sköterskan säger att vi kan komma tillbaka efter klockan 13 för att slippa sitta ner i väntrummet i flera timmar. Vad ska vi då göra i en och en halv timme, jo vi åker hem igen. Amir börjar jobba kl 14 så han kan ändå inte stanna hur länge som helst. Är hemma en stund innan vi beger oss till Örebro igen, är framme runt klockan 13:20 och vi får sätta oss ner i väntrummet. Adina hämtar den ena barnboken efter den andra tills vi har läst alla som fanns på plats. Timmarna går och både hon och jag blir allt mer rastlösa. Tillslut när klockan slog 15:15 var det vår tur. Läkaren tar en titt på fingret och är först lite osäker till om hon ska ta en röntgen eller ej, men efter att ha böjt och känt på fingret en stund bestämmer hon sig för att det ej behövs. Själva såret är relativt stort men på kanterna har huden redan börjat att dra ihop sig, därför tycker hon att det inte behövs sys eller limmas, utan hon tejpar istället ihop såret hårt och plåstrar om.
Så nu ska vi bara hålla lite koll på att hon rör fingret och använder det som hon brukar och att såret läker ordentligt, annars skulle vi höra av oss och så får dom ta en till titt.

Nu är både jag och Adina helt slut, det har varit en lång eftermiddag! Så nu kruper vi ner i min säng och så kollar vi bara på film resten av dagen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

25 år

Den stora äggjakten 2016

Valborg 2016