Pärlor,fötternas värsta mardröm

Då var det dags för dagisbacillerna igen och denna gång har de även nått fram till mig. Vaknade i morse med ett huvud som kändes som betong, ögon som sved och en hals som kändes som jag hade svalt en hel rulle med taggtråd. Med andra ord, en dunder förkylning, så idag blir det att knapra alvedon för att klara av en hel dag med två spralliga tjejer.

Och eftersom mitt huvud känns som det ska sprängas vid varje litet ljud så gäller det att hålla båda två sysselsatta med något roligt, så det kan sitta stilla och lugna i iallafall 30 minuter. Så jag tog fram pärlorna. Pärlorna som jag egentligen fasar för därför att jag vet vad som kommer ske när de är klara med deras pärlande. Och det är att det kommer ligga små små pärlor på hela köksgolvet som jag då kommer behöva plocka upp (eller alternativt dammsuga upp) men även om jag gör det och tror att jag har fått upp alla så kommer det ändå ligga små vassa pärlor och gömma sig någonstans och bara väntar på att jag ska trampa in dem i hälen och dö smärt-döden.

Men idag offrar jag mig, eller snarare min fötter, då mitt huvud är i mer behov av lugn och tystnad än vad min fötter är behov av en mjuk trampyta.