Så var olyckan framme
Idag var det äntligen fint väder, varmt men inte speciellt soligt, så vi gick iväg till parken och badade. Iskallt var det i vattnet men barnen badade ändå, jag hade inte ens stoppat ner foten i det vattnet!
Så där stannade vi på förmiddagen, barnen badade och lekte medan jag satt i skuggan och läste.
Lördagen slutade dock inte lika bra och inte som planerat. Vi var ute på gården och lekte i vanlig ordning och helt plötslig snubblar Adina. Hon ramlade riktigt ordentligt med ansiktet före och rakt i asfalten. Sprang fram för att först och främst kolla tänderna och alla satt kvar, gudskelov, men när jag rörde hennes ansikte så fick jag blod på händerna, såg först inte var det kom ifrån men sen ser jag att det droppar under hakan. Ber Adina titta upp och ser då att hon blöder och har ett sår. Jag tvättar bort blodet för att kunna se tydligare hur det ser ut, om det är en skrapsår eller om det är värre och efter att ha torkat bort allt blod ser jag att det är en jack. Det är inte jätte stort men det är tillräckligt för att det inte kommer räcka med att sätta på ett plåster. Så vi fick sätta oss i bilen och köra in till akuten.
Väl där inne så fick vi anmäla oss i kassan och sen fick vi ett rum på en gång, en sköterska kom in och började rengöra såret för att tydligare se om det skulle behöva limmas eller sys.
Adina börjar såklart gråta och är rädd för att det ska göra ont men sköterskan är super rar och börjar prata med Adina och förklarar vad hon ska göra. Adina berättar att hon har en hund och sköterskan säger då att hon också har en hund, så det fick bli deras samtalsämne medan hon rengjorde såret. Och mitt i gråten lyckas hon få Adina att börja skratta, och efter det så fanns det inga mer tårar.
Vi blev sen skickade till läkaren som bestämde att såret inte behövde sys då det inte var så brett eller jätte djupt, så det räckte med lim till Adinas stora lättnad. Han limmade ihop såret, bestämde att inte skriva ut någon antibiotika då han tyckte det var onödigt att stoppa i henne det när hon inte har någon infektion. Men vi fick hans kort och ifall om såret skulle bli rött och irriterat skulle vi ringa och han skulle skriva ut en antibiotikakur.
Allt som allt tror jag vi var där inne max 20 minuter, allt gick jätte snabbt och smidigt och alla var fantastiskt rara och bemötte Adina kanon bra. Så alla tummar upp för akutmottagningen i Örebro!
Så där stannade vi på förmiddagen, barnen badade och lekte medan jag satt i skuggan och läste.
Lördagen slutade dock inte lika bra och inte som planerat. Vi var ute på gården och lekte i vanlig ordning och helt plötslig snubblar Adina. Hon ramlade riktigt ordentligt med ansiktet före och rakt i asfalten. Sprang fram för att först och främst kolla tänderna och alla satt kvar, gudskelov, men när jag rörde hennes ansikte så fick jag blod på händerna, såg först inte var det kom ifrån men sen ser jag att det droppar under hakan. Ber Adina titta upp och ser då att hon blöder och har ett sår. Jag tvättar bort blodet för att kunna se tydligare hur det ser ut, om det är en skrapsår eller om det är värre och efter att ha torkat bort allt blod ser jag att det är en jack. Det är inte jätte stort men det är tillräckligt för att det inte kommer räcka med att sätta på ett plåster. Så vi fick sätta oss i bilen och köra in till akuten.
Väl där inne så fick vi anmäla oss i kassan och sen fick vi ett rum på en gång, en sköterska kom in och började rengöra såret för att tydligare se om det skulle behöva limmas eller sys.
Adina börjar såklart gråta och är rädd för att det ska göra ont men sköterskan är super rar och börjar prata med Adina och förklarar vad hon ska göra. Adina berättar att hon har en hund och sköterskan säger då att hon också har en hund, så det fick bli deras samtalsämne medan hon rengjorde såret. Och mitt i gråten lyckas hon få Adina att börja skratta, och efter det så fanns det inga mer tårar.
Vi blev sen skickade till läkaren som bestämde att såret inte behövde sys då det inte var så brett eller jätte djupt, så det räckte med lim till Adinas stora lättnad. Han limmade ihop såret, bestämde att inte skriva ut någon antibiotika då han tyckte det var onödigt att stoppa i henne det när hon inte har någon infektion. Men vi fick hans kort och ifall om såret skulle bli rött och irriterat skulle vi ringa och han skulle skriva ut en antibiotikakur.
Allt som allt tror jag vi var där inne max 20 minuter, allt gick jätte snabbt och smidigt och alla var fantastiskt rara och bemötte Adina kanon bra. Så alla tummar upp för akutmottagningen i Örebro!
 |
Såret efter limningen |
Kommentarer
Skicka en kommentar